Hur man bygger en kanal

När man pratar om bygget av Göta kanal, brukar man säga att det var 58.000 indelta soldater som grävde för hand med plåtskodda spadar. Det är förvisso sant, men inte hela sanningen. Soldaterna, som kom från 16 olika regementen, arbetade inte alla samtidigt, utan gjorde det fördelat på de 22 byggåren och något år vardera. De hade dessutom sällskap av ett pionjärkompani ryska soldater och flertalet privata arbetare. Tillsammans genomförde de cirka 7 miljoner dagsverken á 12 timmar. 

Bygget av Göta kanal sågs som en statlig angelägenhet. Till skillnad från tidigare kanalbyggen i landet, där allmogen stått för den största arbetsinsatsen, utfördes arbetet med Göta kanal huvudsakligen av indelta soldater. Detta enligt ett kungligt reglemente från 1812: 

"Til bedrifvande af Canal-arbetet, som i ett sammanhang och utan uppskof företagas bör, vilje vi under byggnadstiden bistå Bolaget med Arbets-Commendering av Vårt och Kronans Manskap till så stor styrka, som med fördel användas kan, och omständigheterna medgifva."

Göta kanals västra del består av 37 kilometer grävd kanal, den östra delen av 50 kilometer. Jordmassan som grävdes fram lär motsvara en 5 meter hög och 1 meter bred vall från Treriksröset till Smygehuk. Hur kan det bli så mycket, kan man undra? Kanalen är 3 meter djup, 26 meter bred vid ytan och 14 meter bred på botten. Ändå fraktades massan som grävdes fram inte bort och slängdes. Den kom väl till pass för att valla in kanalen och förebygga översvämningar.

Olika regementen i mellansverige bidrog med manskap som hölls samman i militära förband. Även om soldaterna var där för att gräva, skulle de vara utrustade så att de i händelse av krig eller andra oroligheter kunde omplaceras utan dröjsmål. Man upprätthöll dessutom den militära drillen genom att både exercera och öva skarpskjutning. Varje trupp leddes av ett eget befäl och underbefäl. Därutöver fanns en arbetschef, direkt underställd kanaldirektören, på varje arbetsstation utmed linjen. Ovanför alla, och enväldig över manskap, befäl och chefer av olika slag, satt kanalbolagets ordförande Baltzar von Platen själv och styrde förverkligandet av sin vision med makt och myndighet.

Den militära arbetsstyrkan kom från följande regementen:

• Kungl. första livgrenadjärregementet
• Kungl. andra livgrenadjärregementet
• Kungl. Upplands regemente
• Kungl. Skaraborgs regemente
• Kungl. Södermanlands regemente
• Kungl. Kronobergs regemente
• Kungl. Jönköpings regemente
• Kungl. Dalregementet
• Kungl. Hälsinge regemente
• Kungl. Älvsborgs regemente
• Kungl. Västgötadals regemente
• Kungl. Bohusläns regemente
• Kungl. Västmanlands regemente
• Kungl. Kalmar regemente
• Kungl. Nerikes regemente
• Kungl. Värmlands regemente

Dessutom deltog personal från:

• Östergötlands båtsmanskompani 
• Västergötlands båtsmanskompani

Kanalgrävarnas vardag

Det var ingen avundsvärd tillvaro de hade, kanalgrävarna, och ingen soldat fick avlägsna sig från arbetsplatsen utan permission. Arbetsdagarna var långa och strikt uppdelade. Klockan 4 på morgonen blåstes revelj och efter korum började arbetsdagen. Då var klockan 5. Med undantag för några få fria timmar arbetade man sedan till klockan 8 på kvällen, innan taptot klockan 9 signalerade att det var dags att sova. 

Arbetet bestod främst i att gräva, spränga och mura, och grävningen gjordes med plåtskodda spadar. Men Baltzar von Platen införskaffade även helt ny teknik i form av olika redskap och tekniska hjälpmedel från englad, och flera yrkesskickliga engelska arbetsledare anställdes vid bygget. 

Det gigantiska byggprojektet krävde sina offer och arbetsolyckorna var många. Vid dödsfall eller invalidisering hjälpte kanalbolaget den drabbade eller hans efterlevande med en liten pension. För att klara pensionsfrågan såg sig bolaget med tiden tvunget att öppna en pensionsfond.

Revelj är en militär signal som ges på morgonen som ett tecken på att manskapet skall stiga upp. Revelj kan spelas på trumpet, jägarhorn eller trumma. Den kan även spelas av en hel musikkår. I läger och på skepp kunde reveljen förr föregås av ett kanonskott.

Korum kallas den gudstjänst som morgon och afton förrättats vid varje svensk trupp och bestod däri, att en psalmvers sjöngs före och efter en bön vilken upplästes av någon bland manskapet. Efter gudstjänstens slut utropade befälhavaren "Gud bevare konungen och fäderneslandet!", vilka ord upprepades av truppen. Korum förekommer emellanåt fortfarande i den svenska försvarsmakten, främst bland svensk trupp i utlandstjänst.

Tapto militär signal som innebär återgång till kasern eller bivack för natten. Den kan ges med jägarhorn, signaltrumpet eller trumma. Ursprungligen innebar det också att ölutskänkningen avslutades genom att marketentaren satte tappen till.

Bostäder

Kanalarbetarnas bostäder saknade all lyx och bekvämlighet. Man sov på träbritsar som i rader fyllde Kanalbolagets logement och baracker. I de större kunde upp till 500 man stuvas in, övervakade av en barackvakt för varje våning. I de mindre barackerna fick man nöja sig med bara en vakt. När någon blev sjuk, vilket inte var ovanligt under rådande förhållanden, ryckte befälen in som sjukvårdare. De kunde även få hjälp av kanalbolagets läkare.

Proviant

För att föda hårt arbetande soldater och hålla deras humör uppe krävdes stora kvantiteter livsmedel, så som spannmål, ärter, sill och inte minst värmande brännvin. Kalla och regniga morgnar kunde brännvinsransonen utökas med en halv jungfru eller 1 kvarter (32,7 cl) uppkokt dricka på ingefära.

Soldaterna skulle enligt reglementet vänjas vid fältlivet och själva tillreda sin mat. Kanalbolaget fyllde sina magasin varje höst då priserna var lägre, och trupperna rekvirerade sin proviant veckovis. Matlagningen sköttes sedan av ”kockar” som valts ut ur manskapet.

Den uttagna provianten drogs av på soldaternas fastställda lön om 13 skilling och 4 rundstycken. Utöver den fick de även extra ersättning för skolagning och slitage av kläder på sammanlagt 1 skilling. Genom överbeting kunde de dessutom späda på den kontanta förtjänsten ytterligare något. Men det gällde att hushålla med ransonerna för att få dem att räcka.

Brev från indelte soldaten Anders Berg till sina rotebönder i Avesta

Göta kanalen och Sjötorp den 1 augusti 1816

Mina Kära Roteintressenter. Eder tillönskas allt gott. Eftersom tillfälle gifves så vill

jag med några välmenta Rader skrifva till Eder och låta Eder få veta att jag är af Gud

begåfvad med en God Hälsa… Så beder jag Eder ödmjukast att om ni villa vara af den

Godhet och öfversände till mig litet päningar så att jag kunde få kjöpa mig Ett par Skor

för ty jag är alldeles Barfota för jag har nött ut både Stöflar och Skor… vad mitt Arbete

är. Här så är det Stensprängare och Blir det samma arbete så länge jag är här… Hälsning

till Eder alla ingen nämnd och ingen glömd… i Största ödmjuka Hast.