Baltzar von Platens begravning

Baltzar von Platen hade en önskan om en enkel begravning, men det ville inte Karl XIV Johan tillåta. Därför var det med pompa och ståt som von Platen begravdes söndagen den 7 februari 1830. Begravningsakten i Motala ackompanjerades enligt Esaias Tegnér av salut från 800 soldater.

 

Baltzar ville bli begravd på en vacker plats utmed kanalen. En av befälhavarna vid kanalbyggnaden, löjtnant Sallén, utsåg då ”Flaggkullen” vid Borenshult. Men trots att han planterade popplar, som var Baltzar von Platens, älsklingsträd, så valde von Platen sin egen begravningsplats där han lät plantera en tät lund av almar och poppel. Hans egen önskan om en enkel begravning, ignorerades dock av Karl XIV Johan som istället såg till att han begravdes med pompa och ståt söndagen den 7 februari 1830.

 

Sista resan
1815 utnämndes Baltzar von Platen till greve som tack för de tjänster han gjort i samband med tillkomsten av unionen mellan Sverige och Norge. År 1822 erhöll han dessutom Serafimerordens blå band vid invigningen av Göta kanals västgötadel. Kung Karl XIV Johan förlänade honom 1827 förtroendeuppdraget som riksståthållare i Norge, men redan då von Platen som 61-åring reste till Norge var hans hälsa vacklande. Alla svårigheter han gått igenom krävde sin tribut. Kanalbyggandet hade tagit mycket av hans kraft och ork och två år senare, 6 december 1829, avled han i Kristiania (nuvarande Oslo).

Gravplatsen i Motala hade Baltzar von Platen utsett redan tidigare och innan sin död hade han även föreskrivit att kistan skulle vara gjord av ek samt att den skulle fraktas hem på en släde. Kroppen skulle balsameras så att hans vänner i Motala kunde få se honom och gravstenen ville han skulle vara liggande och tas från Göta kanals kalkbrott vid Borghamn. På stenen skulle det endast stå B. B. Von Platen. Anledningen till att där inte skulle stå födelse- och dödsdatum var att Baltzar von Platen ansåg att ”resten veta de.”

Trots att von Platen skrivit till kung Karl XIV Johan och undanbett sig all ”likbegängelseståt” skedde begravningen alltså under storartade former. Med en storslagen eskort påbörjades likfärden hem till Sverige den 20 januari 1830 och den enkla kistan drogs med släde av von Platens egna fyra hästar. Efter att liktåget kommit fram till Motala den 6 februari mottogs den döde vid kyrkporten av Göta kanals direktion och kistan öppnades en sista gång så att Baltzar kunde beses av sina vänner. Den 7 februari, som var en söndag, bars han ut till sin grav och under salut av 800 livgrenadjärer sänktes han slutligen ner bredvid sitt livsverk, Göta kanal. Enligt muntlig tradition ska även en av de fyra hästarna ha begravts inte långt ifrån von Platens grav.

Baltzar von Platen vilar dock inte ensam i sin grav. I familjegraven ligger också hans tre barn Philip Peter Bogislaus, löjtnant vid artilleriet som avled endast 27 år gammal, Baltzar Julius Ernst, chef för sjöförsvarsdepartementet, statsminister för utrikes ärenden och ordförande i Göta kanalbolag 1855-1857 samt dottern Louise som ingick äktenskap med landshövding greve Arvid Mauritz Posse. Dessutom vilar von Platens övermekanikus för Göta kanals östra linje Gustaf Adolf Lagerheim i graven.

 

 

Esaias Tegnérs minnesord över Baltzar von Platen

Mannen med det fasta sinnet,
Med sin Romar-viljas makt,
Tillhör nu allena minnet,
Som vet mera än det sagt.

I sitt lif han aldrig svigtat,

Derför, död, han hvile tryggt,
Vid de böljor, sjelf han digtat,
På den strand, han sjelf har byggt.

Baltzar von Platens arv

Från början fanns det ingen trappa ner till kanalen. Det visar en litografi från början av 1840-talet av Jacob Fredrik Ek. Troligtvis tillkom både trappa och en brygga vid Platens grav när den mer reguljära passagerartrafiken på kanalen mellan Motala Verkstad och Motala började under 1860-talet. Då var det även vanligt att fartygen hissade flagg och avfyrade kanonskott när de passerade graven för att visa sin aktning för den store kanalbyggaren.

Så länge vi kan färdas på Göta kanal kommer Baltzar von Platen att leva vidare. Hans devis:

Du kan hvad du vill och när du säger att du kan intet, så vill du intet

är lika aktuell idag som när von Platen själv myntade begreppet.