Baltzar von Platens begravning

Baltzar von Platens önskan

Baltzar ville bli begravd på en vacker plats utmed kanalen. En av befälhavarna vid kanalbyggnaden, löjtnant Sallén utsåg då ”Flaggkullen” vid Borenshult. Trots att han planterade popplar som var Baltzar von Platens älsklingsträd, så valde von Platen sin egen begravningsplats, där han lät plantera en tät lund av almar och poppel.

Hans egen önskan om en enkel begravning, kunde inte Karl XIV Johan tillåta, utan von Platen begravdes med pompa och ståt söndagen den 7 februari 1830.

Från början fanns det ingen trappa ner till kanalen. Det visar en litografi från början av 1840-talet av Jacob Fredrik Ek. Troligtvis tillkom både trappa och en brygga vid von Platens grav när den mer reguljära passagerartrafiken på kanalen började under 1860-talet mellan Motala Verkstad och Motala. Förr var det också vanligt att fartygen hissade flagg och avfyrade kanonskott, när de passerade von Platens grav, för att visa sin aktning för denne store kanalbyggare.

Sista resan
Baltzar von Platen utnämndes 1815 till greve som tack för de tjänster han gjort i samband med tillkomsten av unionen mellan Sverige och Norge. År 1822 erhöll han Serafimerordens blå band vid invigningen av västgötadelen av Göta kanal. Kung Karl XIV Johan förlänade honom 1827 förtroendeuppdraget som riksståthållare i Norge. Två år efter det att Baltzar von Platen tillträtt tjänsten  avlider han i Kristiania den sjätte december 1829.

Redan då Baltzar von Platen som 61-åring reste till Norge var hans hälsa vacklande. Alla svårigheter han gått igenom krävde sin tribut. Kanalbyggandet hade tagit mycket av hans kraft och ork. Gravplatsen i Motala hade han dock redan utsett tidigare och under en storslagen eskort påbörjades likfärden hem till Sverige den 20 januari 1830. Innan sin död hade von Platen också föreskrivit att kistan skulle vara gjord av ek och att den skulle fraktas hem på en släde. Kroppen skulle balsameras så att hans vänner i Motala kunde få se honom. Gravstenen ville han skulle vara liggande och tas från Göta kanals kalkbrott vid Borghamn. På stenen skulle det endast stå B. B. Von Platen. Anledningen till att där inte skulle stå födelse- och dödsdatum var att Baltzar von Platen ansåg att ”resten veta de.”

Trots att von Platen skrivit till kung Karl XIV Johan och undanbett sig all ”likbegängelseståt” skedde begravningen under storartade former. Efter att liktåget kommit fram till Motala den sjätte februari mottogs den döde vid kyrkporten av Göta kanals direktion. Kistan öppnades en sista gång så att Baltzar kunde beses av sina vänner. Den sjunde februari, som var en söndag, bars han ut till sin grav. Under salut av 800 livgrenadjärer sänktes han ner bredvid sitt livsverk, Göta kanal. Esaias Tegnér hade skrivit några minnesord över honom;

Mannen med det fasta sinnet,
Med sin Romar-viljas makt,
Tillhör nu allena minnet,
Som vet mera än det sagt.

I sitt lif han aldrig svigtat,

Derför, död, han hvile tryggt,
Vid de böljor, sjelf han digtat,
På den strand, han sjelf har byggt.

Baltzar von Platen vilar dock inte ensam i sin grav. I familjegraven ligger också hans tre barn begravda, en dotter och två söner. Philip Peter Bogislaus, löjtnant vid artilleriet som avled endast 27 år gammal, Baltzar Julius Ernst, chef för sjöförsvarsdepartementet, statsminister för utrikes ärenden och ordförande i Göta kanalbolag 1855-1857, samt dottern Louise som ingick äktenskap med landshövding, greve Arvid Mauritz Posse, samt von Platens övermekanikus för Göta kanals östra linje Gustaf Adolf Lagerheim.

 

Baltzar von Platens arv

Så länge vi kan färdas på Göta kanal kommer Baltzar von Platen att leva vidare. Hans devis:

Du kan hvad du vill och när du säger att du kan intet, så vill du intet

är lika aktuell idag som när von Platen myntade begreppet.

{{favourites.count()}}