Kejsarkanalen (The Grand Canal)

Kanalen har varit i drift oavbrutet sedan 600-talet, då den förbättrades. Kanalen har 24 slussar och ett 60-tal broar. Olika delar har byggts ut och ändrats i olika omgångar.

Första spadtaget togs år 486 f.kr. Man byggde då en kanal mellan floderna Huai He och Yang-tze-Kiang. Yang-tze-kiang är en av världens längsta floder (Kinas mäktigaste) och slingrar sig ca 640 mil från väster mot öster. Tillsammans med den näst längsta floden, Gula floden, var de bägge floderna de viktigaste kommunikationslederna. Man saknade dock något som kunde binda samman de olika isolerade vattensystemen; en vattenväg från norr till söder. Kanalen har fått sitt namn efter Kejsare Yangdi, som påbörjade byggandet av en kortare bit av kanalen. Han ville förbinda floderna, så att man kunde få en transportväg till huvudstaden Beijing (Peking). De familjer som bodde nära där grävandet skedde, skulle avvara en gammal man, en kvinna och ett barn som skulle hjälpa till med byggandet. Kanalen blev klar 1314.

Transportväg

En gång sträckte sig kanalen från Beijing (Peking) i norr ända till Hangzhou i söder. Den var och är en viktig förbindelse i nord-sydlig riktning, tvärs genom östra Kina, där floderna rinner i väst-östlig riktning.

I början av historien hade kanalen till uppgift att transportera spannmål till huvudstaden. De områden som hade milt klimat, god jord och tillgång på vatten blev bördiga och rika. Rikedomar i form av ris och övrig spannmål transporterades förr i tiden på Kejsarkanalen till de nordligaste delarna av landet, de stora städerna och arméerna.   Man har genom tiderna också transporterat byggnadsvaror, fisk, frukt, kött, metall, möbler, olja, porslin, salt, sand, socker och tyg. 

Området längs kanalen blev ett viktigt ekonomiskt bälte. När det var som mest trafik, kunde det varje år komma mer än 8.000  båtar som transporterade mellan 240.000 – 360.000 ton spannmål. Att det var så lätt att transportera sig längs med kanalen, gjorde att härskare kunde leda flera inspektionsresor till södra Kina. Kejsarkanalen bidrog också till kulturellt utbyte och politisk integration mellan norra och södra Kina. Den var också en viktig länk mellan Kina och främmande länder. Många utlänningar som besökte Kejsarstaden reste dit på kanalen.  

Renoveringar

Kejsarkanalen renoverades i stort sett helt och hållet mellan 1411 och 1415. Under den tiden arbetade cirka 165.000 arbetare med att muddra i kanalen, bygga nya kanaler, fördämningar och  slussar. Sedan skapandet av folkrepubliken Kina, 1949, behövde man öka den ekonomiska tillväxten och det ledde till att myndigheterna beordrade ett stort rekonstruktionsarbete. Man reparerade och moderniserade systemet mellan 1958 och 1964.

Kejsarkanalen flyter genom områden som ligger olika högt över havsnivån. Till skillnad från ett naturligt vattendrag, som ofta har en källa och flyter i en riktning, får kanalen på sin sträckning vatten från olika källor. Det gör att vattnet strömmar åt olika håll eller står helt stilla.

Kejsarkanalen idag

Utmed Kejsarkanalen har under århundradenas lopp åtskilliga städer växt upp och blomstrat tack vare den handel som kanalen fört med sig.

Förr i tiden hade kanalen sin ändpunkt i Beijing. Idag är kanalen inte längre farbar mellan Beijing och staden Jining i Shanddong provinsen på grund av torrläggning och att kanalen ibland är helt igenfylld. De återstående två tredjedelarna av kanalen söderut till Hangzhou utnyttjas fortfarande till fullo. Sedan bildandet av folkrepubliken Kina 1949, har kanalen huvudsakligen använts till att transportera väldiga mängder volymkrävande gods, som tegelsten, sand, diesel och kol. Mer än 10.000 fartyg trafikerar årligen kanalen med 260 miljoner ton gods.

För resenärer erbjuder Kejsarkanalen det bästa sättet att njuta av det magnifika landskapet och naturen som man ser vid de städer som ligger längs med vattnet. Genom att ta en båttur längs med kanalen, kan man se forntida bosättningar, historiska reliker och stenbroar. Kejsarkanalen är tillsammans med den kinesiska muren bedömd som en av de mest storslagna konstruktionerna i det forna Kina. Kanalen är fascinerande och förbinder det historiska förgångna med nutiden.