Hoppa till textinnehållet
M/S Diana på Göta kanal. Foto: Göran Billeson

Två dagars kryssning med klassisk kanalbåt

En historisk färd på ett stilfullt sätt, det är en bra beskrivning av en kanalkryssning längs Göta kanal. De klassiska kanalfartygen gör två-, fyra- och sexdagars turer mellan Göteborg och Stockholm eller Motala och Söderköping. Vilken man än väljer är upplevelsen unik - ett stycke kanalhistoria signerat Baltzar von Platen.

Göta kanal. Foto: Niclas Albinsson

Kanalbåtarna, som ingår i Rederi AB Göta Kanals flotta, har trafikerat kanalen sedan slutet av 1800-talet. Idag går de på diesel men ombord har stilen hållits intakt. Inredningen är tidstypisk med mycket ädelträ, mässing och medaljongtapeter.

 

Små hytter stora vyer

Rådet att inte ha med för mycket bagage blir genast klart när jag går ombord på M/S Diana för en tvådagars kryssning mellan Motala och Söderköping och öppnar dörren till min hytt; liten som en tågkupé med smala våningsbäddar och en tvättkommod med fällbart lock. Rederiet uppmanar också alla över medellängd att säga till vid bokning. Men det går bra, och det är ju inte här man spenderar sin tid ombord. Den välkomnande halvflaskan med kylt mousserandevin får följa med upp på däck till en av de sköna korgstolarna. Sedan är det bara att börja med det man kommit hit för: att njuta.

Göta kanal

Spännande slussning fascinerar

Efter att ha slussat in i kanalen från Motala hamn, når vi snart Borenshults slussar. Det går förvånansvärt fort när Dianas skrov sjunker i takt med vattennivån. Sluss för sluss öppnas och stängs. Totalt tar det cirka 40 minuter från den översta till den understa. Borenshult har fem slussar och är kanalens näst längsta slusstrappa. På land samlas åskådare och tittar nyfiket med smått avundsjuka blickar. Diana är en ståtlig kanaldam. När vi kommer ut på Boren tar de ljumma sommarvindarna fart, svalkar och smeker i takt med det glittrande vattnet. Ovanför oss seglar några måsar.

 

Kanalkröken Styrmans fasa

Längs med varje del av färden finns något spännande att titta på när M/S Diana glider fram, stillsamt genom det vackra sommarlandskapet. Fartyget passerar blomstrande ängar, charmiga kanalhus och små slussvaktarstugor. Medan vi passagerare njuter på däck står kapten Åke Foghammar och koncentrerar sig uppe på bryggan. Kanalkröken utanför Borensberg kallas inte ”Styrmans fasa” utan anledning - här gör kanalen en nästan 90-gradig sväng. En gång gick fartyget Juno på land här. Just när vi klarat den svåra kurvan dyker ett ovanligt vackert lusthus upp på den ena
sidan av kanalen. Det finns till och med avbildat på en serie sommarfrimärken över svenska lusthus från 2003.
M/S Juno vid gästhamnen i Söderköping en sommarkväll. Foto: Göran Billeson

Sång och musik med mässingsorkester ombord

Ja, aldrig blir det långtråkigt. Min bok blir liggande oläst till förmån för det svenska landskapet som passerar revy längs kanalens stränder och fascinerar med sina ständigt skiftande vyer. Vid slussningarna kan man kliva av och sträcka på benen. Mest känd är Carl Johans slusstrappa i Berg som också är kanalens längsta. Här är det lika spännande att befinna sig på land som mitt i slussandet. Folk samlas för att titta på när båtarna slussar. För den som vill passa på att se sig om finns restauranger, aféer, en glassbar och minigolf på kanalens sidor. Längst ner mot sjön Roxen ligger ett bad men många ligger och solar direkt längs kanalkantens sidor. När solen sjunker och middagen vid vita linnedukar i salongen är avklarad bjuds vi att kliva upp på övre däck för kaffe och efterrätt. Kaptenen har en överraskning åt oss, en mässingsorkester från Linköping. Snart sjunger vi alla med i ”Oboy, oboy, oboy” så det ekar över Roxen.

 

Välkommen åter!

Nästa dag blir inte mindre upplevelserik med besök på Runstorps säteri som en av höjdpunkterna. När M/S Diana slutligen når Söderköping känns det konstigt nog inte som resans slut. Den somriga småstadens välkomnande ger snarare intrycket av att slutet är en början, kanske på en förälskelse till kanalen. Jag kommer tillbaka. Och ana kryssar snart igen, denna gång med början i Söderköping.


Artikelförfattare: Heidi Rovén