Invigningen av Göta kanal 1832

Äntligen var det hårda, men hängivet utförda arbetet med att förena Östersjön med Västerhavet färdigt, efter 22 lång år! Mer än 58 000 indelta soldater, ryska krigsfångar och privata arbetare hade lagt ner hela sin själ för att förverkliga Baltzar von Platens vision. Runt 7 miljoner dagsverken à 12 timmar, 84 miljoner timmars slitsamt arbete, var nu till ända. Detta skulle verkligen firas med pompa och ståt!

En mulen och grå, men regnfri dag anlände kung Carl XIV Johan, drottning Desideria och deras son prins Oscar I och dennes hustru Josefina till Snövelstorp, invid sjön Asplången, för att inleda firandet av kanalens invigning. De möttes av saluter och hurrarop från de samlade massorna och hälsades välkomna av kanaldirektionen med kanaldirektören Carl Sparre i spetsen. Efter sedvanliga presentationer och tal, paraderade och defilerade 300 man ur Kronobergs regementet och sköt generalsalvor, innan det kungliga följet begav sig landvägen mot Söderköping.

Vid den gamla tullen hälsades de av stadens borgmästare i spetsen för borgarskapet och ännu fler tal hölls. Vitklädda, unga flickor strödde blommor på kungens väg och därefter begav man sig till slussen, där de kungliga, flaggprydda fartygen nu väntade. Runt 10 000 människor hade samlats och de mer framstående gästerna satt på en åskådarläktare byggd för detta tillfälle. Det var en imponerande syn som mötte kungen och hans familj.

Väl ombord på den kungliga jakten ”Esplendian”, som väntade tillsammans med sluparna ”Neptunus” och ”Hector”, drogs de genom slussen av stadens borgerskap under sång och musik. Bifallet från åskådarna var minst lika högljutt som de saluter som avfyrades.

Framåt kvällen anlände kungafamiljen till Mem, där de landsteg nedanför slussen. Kanonjollar i Slätbaken gav hälsningssaluter som besvarades av de kunliga sluparna. På stränderna brann tjärtunnor och marschaller, musik framfördes omväxlande av två livgrenadierregementen och överallt trängdes människor som kommit för att bevittna denna historiska händelse. Även här paraderade en bataljon från regementet och sköt generalsalvor för att förhöja feststämningen. Deras svajande vita plymer väckte beundran hos de inbjudna, utländska diplomaterna. ”Esplendian” fördes därefter genom den sista slussen av kanaldirektionens ledamöter och därmed var kanalen således officiellt invigd!

Karl XIV Johan glömde aldrig de viktiga ingredienserna för en lyckad fest, nämligen mat och dryck. Tält var uppställda invid en festlokal, ett magasin som smakfullt inretts för denna högtid, och där samlades de över 300 inbjudna gästerna för att dinera. Det kom även några objudna herrar och damer, som hövligheten förbjöd att avvisa.

Efter de traditionella skålarna för kungen och drottningen, utbringade Karl XIV Johan en skål till minnet av greve Baltzar von Platen ”som ägt mod att åtaga sig det stora företaget” och prins Oscar utbringade i sin tur en skål för von Platens medarbetare och de, som efter honom fullbordat företaget.

När middagen var avslutad avbrändes ett storartat fyrverkeri och därmed var den officiella delen av festen avslutad. Kostnaderna för kanalbolaget uppgick till rdr 10 837.

Kungligheternas avfärd hindrade inte fortsatta festligheter. Det var livlig rörelse mellan Söderköping och Mem denna natt och det förekom en del missöden, som det lätt gör när det är fest och glam.  De många marschallernas dansande lågor och förvillande skuggor, samt avsaknaden av ledstänger, gjorde att ett antal ouppmärksamma festdeltagare föll ner i den 5 alnar djupa kanalen. Lyckligtvis lyckades man få upp alla med livet i behåll. Uttrycket ”Bums i kanalen” sägs därmed ha uppstått, åter andra hävdar att ordstävet redan var i bruk.